atlasblogg.eu

Predikan: Jesus vår Återlösare

Gud återlöste Israels barn från slaveriet i Egypten genom att be dem att offra lamm och applicera blodet på dörrposterna till sina hem. Lammets blod var som ett täcke som räddade israeliternas förstfödda söner från dödsängeln som ”gick förbi deras hem”

(2 Mosebok 12:13,23,27).

Efter denna första räddning beordrade Gud Mose att införa offersystemet i tabernaklet, där lamm- och getters blod användes som ett tillfälligt täcke för Israels synder.

Enligt profeten Hesekiel köpte offren aldrig helt tillbaka folket från konsekvenserna av deras synd, vilket var döden.

”Se, alla själar är mina, faderns själ är min, liksom sonens själ. Den själ som syndar skall dö” (Hesekiel 18:4; Romarbrevet 6:23).

Offret av lamm och getter var tidsmässigt (en skugga av det verkliga offret som skulle komma senare vid Guds bestämda tid). Det kom dock en tid då Gud bestämde sig för att offra sig själv som det slutgiltiga och permanenta offret, som vi finner i (Jesaja 59:16,20);

”Han såg att det inte fanns någon, och förundrade sig över att det inte fanns någon som kunde medla. Då kom hans egen arm till honom med frälsning, och hans rättfärdighet uppehöll honom… En förlossare skall komma till Sion och till dem som vänder sig från överträdelse i Jakob”, säger Herren.

Gud erbjöd sig själv till oss genom Jesus, som är vår förlössare. Vi var fattiga och utblottade i våra synder, men Jesus har gjort oss rika i sin Ande.

”Anden själv vittnar med vår ande att vi är Guds barn. Och om vi är barn, då är vi också arvingar, Guds arvingar och Jesu medarvingar”.

När Jesus firade sin sista påskmiddag med sina lärjungar, efter måltiden, höjde han en bägare med vin. Jesus säger också till oss, sina lärjungar, att höja våra bägare till minne av vår återlösning från synd genom… Honom.

”Ni vet ju att ni inte blev friköpta med förgängliga ting, silver eller guld, utan med Messias dyrbara blod, ett lamm utan fel och fel” (1 Petrus 1:18).

Efter att ha firat sin sista måltid med sina lärjungar korsfästes och begravdes Jesus, men han uppstod på den tredje dagen. (Johannes 20:1-10)

”Tidigt på första veckodagen, medan det fortfarande var mörkt, gick Maria från Magdala till graven och såg att stenen hade tagits bort från ingången. Hon kom springande till Simon Petrus och den andre lärjungen, den som Jesus älskade, och sade: ‘De har tagit ut Herren ur graven, och vi vet inte var de har lagt honom!” Petrus och den andre lärjungen började gå mot graven. Båda sprang, men den andre lärjungen sprang före Petrus och nådde graven först. Han böjde sig ner och tittade in och såg linntygen som låg där, men gick inte in. Sedan kom Simon Petrus efter honom och gick rakt in i graven. Han såg linntygen ligga där. Tyget låg fortfarande på sin plats. Till slut gick även den andre lärjungen, som hade kommit först till graven, in. Han såg och trodde. (De förstod fortfarande inte utifrån Skriften att Jesus måste uppstå från de döda.) Sedan gick lärjungarna tillbaka till sin boning”.

Ovanstående verser visar bortom allt tvivel att Jesus uppstod från de döda. Vi bör fira hans uppståndelse från de döda. Hans uppståndelse ger oss hopp om att vi också ska uppstå från de döda och att vi ska vara med honom för evigt, för dem som tror på honom och deras återlösare från synd.

”Jesus är förstlingen av de som har somnat” (1 Kor 15:20).

Det är intressant att se att när Maria Magdalena kom till graven, insåg hon att gravstenen hade tagits bort. Hon hade säkert undrat vem som skulle hjälpa henne att ta bort stenen, eftersom hon var tvungen att smörja Jesu kropp. Ibland i livet kan vi ha en gravsten, och vi kanske undrar vem som ska ta bort den gravstenen åt oss. Svaret är enkelt. Gud har planer på att ta bort stenen åt oss, och Han tar bort den redan innan vi anländer till den plats där stenen är.

Dessutom är det intressant att se förvirringen kring uppståndelsen. Lärjungarna hade svårt att förstå att Jesus hade uppstått eftersom de inte hade förstått skrifterna. Jesus hjälper dem dock att förstå, när han uppenbarade sig själv för Maria som grät, … I livet finns det tillfällen då vi av en eller annan anledning blir förvirrade och det blir oro i våra liv. Men i sådana stunder finns Jesus kvar för att hjälpa oss, liksom han hjälpte lärjungarna att faktiskt förstå att han hade uppstått från de döda. Jesu uppståndelse är central för den kristna tron ​​och utan uppståndelsen skulle kristna inte ha något hopp. I själva verket skulle det inte finnas någon kristendom.